Lite om hur det var … Jo, det var så här att helt oberoende av varandra fick två grupper samtidigt nys om SCA. Dels en grupp med killar, dels en grupp tjejer.
Vi tjejer var en blandning av ridkompisar och medlemmar av Tolkienföreningen, Eva, Eva, Aina, Tina, Marie och jag. Vi läste i stort sett samma bokserie allihop och det stod om författaren att hon var medlem i en medeltidsförening där man agerade som om man var i medeltiden. Föreningen hette SCA. Vi drömde väl ett tag, men så nosade vi i alla fall upp en adress och skrev. Det var inte så lätt innan det fanns Google och mejl. Tina och jag bodde grannar och jag är ganska säker på att vi satt vid hennes matbord och planerade.
Något tidigare hade killgänget, Fredrik, Bengt, Fredrik, Mats, Åke och Åsa (som förstås inte var kille, men väl syrra till Mats i det gänget) gjort ett försök att starta SCA i Sverige, men av olika skäl spred det sig inte och de hade lagt det hela på is. I Uppsala fanns ytterligare en Åke, som inte hade försökt starta något svenskt utan gått med i moderföreningen direkt.
Nu beslutade sig fursteparet i Drachenwald, Raim och Gwynna, för att det var dags att hjälpa Nordmark att komma igång. De kom hit, tillsammans med några andra från Drachenwald Vi tog emot dem vid Gåseborg där flera av oss också träffade killarna för första gången. Därav att Nordmarks vagga alltid kommer att vara just i Gåseborg. Detta var på hösten 1984. Träffen följdes upp med en fest i Gamla stan.
I december hade den lilla gruppen utökats med några andra medlemmar från Tolkiensällskapet och några vänner och syskon, så att vi var hela 17 stycken inbyggare i Nordmark. Då hölls den allra första midvinter i Gåseborg, för att fira att vi hade en alldeles egen del av Drachenwald. Jag minns inte om den följdes av en fest det året, eller om detta kom till något år senare, men det är i alla fall också en lång tradition. Då åkte däremot de flesta hem först och bytte om. Vi var ju inte fler än att man kunde tränga ihop sig varandras små lägenheter om det behövdes.
Sommaren därpå var de första rustningarna färdiga, alldeles lagom till den andra Medeltidsveckan (och SCA:s första). Resten är väl vad man brukar kalla historia. Jag har fortfarande kontakt med Raim och Gwynna, som är helt underbara människor. De var också här på flera av de tidiga medeltidsveckorna och bidrog troligen starkt till att sprida veckan till medeltidsintresserade utanför Sverige.
Det är enormt kul att Midvinter fortfarande firas. Jag tycker att det är en fin tradition med en lagom blandning av kul äventyr och stämning.
Jag tänker att det är roligare med en bild från det allra första Midvinter än någon på mig. De här båda har Marie Schröder tagit.
De som syns på första bilden med facklorna redo att tändas är (med SCA-namn): Angelique de Belvoir, Joanna of Tregellyn, Michael FitzRoderick, Mary Wood of Hamfeeld), Philippa Thistleton Beauty, undertecknad (som då hette Anne White of Camille), Ragnvald Göranson Ek, Morrigan ni Lochlainn, Valdemar Eriksson, Thorvald Varghuvud och Adelgunda Tvefot.
Saknas i bilden gör Rickard Bengtson Ormstunga, Erik Ålstene, Camlin och Vidar Vidfarne (som var där) och fotografen Marie, samt William de Corbie som inte var där. Således uppgick Nordmarks samlade inbyggare december -84, till hela 17 medlemmar!
På andra bilden ser man att fackeltåg är en låååång tradition. Då stannade vi även på vägen med våra facklor, för att ta stämningsfulla bilder.
//Fru Tora Adilsdotter Od även tidigare känd som Anne White of Camille
Tillbaks till eventsidan